Kapitel 2

Jag ligger helt utslagen på hotellrummet. Okej hotellrummet är kanske en överdrift. Jag checkade in på ett motell precis vid flygplatsen när jag kom hit och det är inte fräscht. Men det är i alla fall en sovplats. Flyget var rätt jobbigt då det satt en skrikande bebis raden framför mig. Jag hade ju inte direkt råd med biljetter i första klass. Men nu är jag äntligen här! Imorgon vet jag inte vad som väntar och det är underbart på ett skrämmande sätt.


Det första jag gör när jag vaknar är att se mig omkring. Min första tanke är "var är jag?" och "vad är detta för sjaskigt ställe?". Sedan minns jag. Jag suckar, halvt av glädje, halvt av "vad fan har jag gett mig in på". Jag ställer mig upp på det kalla trägolvet och går fram till det lilla fönstret i andra änden av rummet. Jag måste ställa mig på tå för att kunna titta ut. Där ute ser jag en lång motorväg med enormt mycket bilar på. Nästan alla är på väg åt ett håll. Bort härifrån. Påväg till drömmarnas stad. Jag ser höga kullar längre bort. Där bakom, där finns mitt mål. Los Angeles här kommer jag! Jag går fram till resväskan och sätter på mig mina ljusa, baggy levisshorts. Mina långa ben är ganska bleka, men det ska det bli ändring på! Jag böjer mig fram för att kunna knäppa den vita spetskorsetten i ryggen. Över det drar jag på mig min rutiga skjorta och därefter sätter jag min guldiga Michael Kors klocka på armen. Jag slänger sedan brorsans militärgröna bag (a.k.a. min nuvarande resväska) över axeln och lämnar rummet.


Taxin var riktigt dyr. Men nu står jag här på stranden mitt bland folkvimlet. Solen skiner starkt. Det verkar fortfarande vara lov i L.A. för jag ser många i min ålder som badar, solar och spelar volleyboll. Nu inser jag hur ensam jag är och känner en klump i bröstet. Jag bestämmer mig för att gå ut ikväll. Kanske kan jag träffa några nya polare då. Längtan efter att ligga på stranden själv är inte så stor och jag funderar på att kolla in shoppinggatorna. Men så ser jag en stor folksamling längre fram. De jublar åt något jag inte ser. Jag bestämmer mig för att kolla in det. Med skorna i handen går jag längs den brännheta stranden. Jag hör högljudda skrik från människorna där framme men kan fortfarande inte se något.

När jag kommer fram upptäcker jag att säkerhetsstängsel och arga, muskulösa vakter hindrar horden av tjejer runt om mig att tränga sig på det som händer. I mitten av folkvimlet pågår en photoshoot. Jag ser en tjej med långt mörkbrunt hår som har en kamera i handen. Hon bläddrar bland bilderna i kameran och man ser hennes långa mörka ögonfransar. Bredvid henne står ett gäng killar. De är klädda i färgglada kläder och skrattar åt något. Shit vad barnsliga de verkar vara. Typiskt killar alltså. Jag suckar av besvikelse och tänker precis vända mig om och gå, när jag känner att någon tittar på mig. Jag möter hans blick och han ler smått. Jag smälter. Inte hade jag märkt att en sån snygg kille stod där. Killen har brunt lockigt hår som han nu drar handen igenom och skakar. Han håller kvar min blick och jag känner hur hjärtat dunkar hårt i bröstet. Sedan vänder han sig om och jag följer honom med blicken när han går med snabba steg mot fotografen. Han säger något till henne och pekar mot fansen. Hon nickar gillande och ler. Nej, vänta, han pekar på mig. Först nu sjunker det in för mig, HERREGUD HAN PEKAR PÅ MIG och samtidigt vänder sig alla; och då menar jag ALLA, tjejer som står där om, och glor på mig med avundsjuka miner. Skriken har tystnat och det känns som om jag drömmer. Som om detta inte händer egentligen. Måste vara jetlaggen som gör mig galen. Jag börjar massera mina tinningar. Då säger en hes röst, -Hey you there? You with the beautiful curls? Jag tittar försiktigt upp. Gåshuden sprider sig på mina armar. Jag skrattar tyst åt mig själv. Gåshud i 30 graders värme? Alla står tysta och han tittar frågande på mig. Jag harklar mig och säger -Yeah? Do you mean me or...? Fy fan vad hemskt det lät. Som en riktigt Svenne som försöker prata engelska. Fast värre. Han skrattar bara och säger -Come on, we haven't got all day. Jag går fram till stängslet och säkerhetsvakten tar ett hårt tag om min midja. Han lyfter mig över stålbalkarna och jag landar klumpigt när han släpper ner mig. -Wwhats going on? Lyckas jag stamma fram när jag har samlat mig. Fotografen kommer fram till mig och lägger en hand på min axel. -Our model didn't show up today and we need someone who can replace her. Jag tittar frågande på henne. -Then why am I here? frågar jag. Killen med det bruna lockiga håret skrattar tyst, uppenbarligen road över mitt oförstånd. Fotografen slår till honom på armen och han tystnar men jag ser fortfarande en road glimt i hans ögon ut. -Yeah, let's just say that this time it was Harry's time to pick the model and when he saw you he thought you were perfect. Hon tittar retsamt på killen med det lockiga håret. Harry alltså? Gud va gulligt! Det roade i hans ansikte har försvunnit och han ser sur ut. -Aww come on Haz! säger fotografen. Hon tar sedan min hand och säger -I'm Emma by the way.
-I'm Aurora. säger jag och ler stort. -Isn't that like sleeping beauty's real name? inflikar en kille med snaggat hår. Jag hade inte märkt att han stod där förrän nu. Han lägger armarna runt Emma och pussar henne på örsnibben. -Yes it is svarar jag blygt. -Oh my god is she the real sleeping beauty!? skriker en blond kille plötsligt på skoj. Harry slår till honom på armen, kanske lite väl hårt. Blondinen gnyr tyst. Killarna presenterar sig för mig och Emma säger sedan -Let's get back to work.
När jag ska fotas med bandet går det bra. Jag ska bara flippa runt lite och le konstant. Jag hjular till och med vid ett tillfälle (thank god för all min cheerleading-träning) och alla jublar. Plötsligt säger Emma -Harry it feels kinda awkward when you just stand there next to Aurora. Could you just, I don't know, put your arms around her or something? Jag känner plötsligt en hand mot min arm och sedan hur någon kramar mig bakifrån. Jag slutar andas. Mina sinnen blir på helspänn och jag lägger märke till varenda del av min kropp som nuddar hans. Jag tvingar mig själv att andas normalt och stå stilla fast jag egentligen bara vill dra honom närmre. När Emma slutligen säger -We're finished for today! och går fram till oss för att göra high-five, släpper han taget. Han lägger sedan händerna på mina armar och vänder mig mot honom. -I would give you my number but.. jag suckar. Trodde jag verkligen att Harry, killen som bara träffar tjejer som är galna i honom varje dag, skulle vilja ha mig? ...since I have to change it constantly I'm asking for yours instead. Inombords skriker jag av glädje. Men ändå tar jag på mig mitt seriösa ansikte och säger bara -Ok, give me your phone. Jag knappar in mitt nummer och sedan ansluter sig de andra till oss. Emma frågar mig då -Would you like to hang out with us at the club tonight? The boys are kind of desperate for some partying, now with all the shows they are doing they haven't had time for that in a while. And it would be nice to have a girlfriend around. -Yeah, I'd love to! säger jag leende.



Känslan när du glider in på klubben, (dem du kommer med har) tiotusen i fickan....


Kommentarer
Emma säger:

As bra! Länkbyte babyyyy <3

2013-03-11 | 19:25:35
Bloggadress: http://celebritynovel.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback