Kalla mig efter men det var kanske ett halvår sen jag upptäckte Michaela Fornis blogg. Sedan dess har hon verkligen blivit som en guru för mig. En kärleksguru. Kan relatera till nästan exakt allt hon skriver om kärlek. Hennes ord är det jag har i mitt huvud men inte kan få ner på papper. Vill citera henne lite snabbt, från ett inlägg som handlar om en känsla jag har känt mycket av på sistone.

"Man vet aldrig hur man kommer att reagera första gången man stöter in i varandra efter att det tagit slut. Jag reagerade starkare än vad jag hade kunnat ana, jag hade ju ändå förberett mig så väl och målat upp scenariot i huvudet hundratals gånger. Men vad jag försökte hålla huvudet högt när det hände ändå. De sekunderna han gick förbi, med solglasögon i tunnelbanan och det tog ett tag innan jag såg att det alldeles säkert var han, han var redan förbi mig då. Hur jag sträckte på mig och tog djupa andetag när jag kom ut i den friska luften. Hur jag tog en sallad och ett glas vatten till lunchen och låtsades som ingenting. Andades, andades, andades. Varenda andetag blev en kamp för att inte bryta ihop, jag skulle ju inte vara sån, jag skulle ju vara starkare än så. Men det gick inte. Jag försökte vara stark med varenda millimeter av min kropp, men mitt psyke klarade det inte. Jag bröt ihop fullständigt efter lunchen och resten av det dygnet minns jag bara svagt. Hur fan hanterar man att mannen i ens liv plötsligt bara är en random dude som går förbi i tunnelbanan?

Det är omöjligt att förbereda sig. Det är bara att ta smällen när den kommer och badda såren efter. Hur man gör det är upp till var och en. Jag lät en söt kille bjuda ut mig på en dejt dagen efter även fast jag visste att jag inte alls var redo för att träffa någon. Men bara för att visa för mig själv att det finns andra människor där ute. Som kan hjälpa mig att må bra även om det bara är för en liten stund.

Man behöver inte vara förberedd, hålla huvudet högt, vara den starka. Det är okej att bryta ihop fullständigt första gången man ser varandra sen det tog slut. Första gången man måste acceptera att den som var hela ens värld plötsligt är en av alla främlingar i världen. Då är det okej att falla."
–Michaela Forni